REPORTAGE GUATEMALA 2015: Ett val i USA:s och militärens smak

Majoriteten av Guatemalas folk är mayaindianer men få har plats i parlamentet.

REPORTAGE GUATEMALA 2015:

Ett val i USA:s och militärens smak

I det andra reportaget från Guatemala har Latinamerikareportarna Dick och Miriam Emanuelsson talat med flera av dem som var ledande i massmobiliseringarna mot korruptionen och USA:s roll i Guatemala. Men även hur femicidio kräver 700 kvinnors liv varje år, offer för en besatthet och hat mot kvinnokroppen.

-----------------------------------------------------------------------------------
Läs även det första reportaget: 
Kvinnornas motstånd mot USA-gruvans arsenik och stöld av vattnet
http://guatemaladick.blogspot.com/2015/09/guatemala-kvinnornas-motstand-mot-usa.html

-----------------------------------------------------------------------------------
Av Dick och Miriam Emanuelsson

GUATEMALA CITY / SEPTEMBER 2015 / Stånden med de otroligt färgrika tygen från mayafolkens tusenåriga historia gör att Författningstorget bokstavligen lyser upp denna söndag.

– Köp glaserade äpplen! ropar Helena Soto och nästan placerar den varma knäcken på äpplet under näsan på mig med ett kokett inbjudande leende. Och vem kan stå erbjudandet, även om jag har Miriam bredvid mig. ¡”Qué lanzada”! sicken vågad jäkel, viskar hon till mig med ett lätt leende.

Och där står jag och snaskar med min kladdiga favoritgrej bland ett virrvarr av mikrofonkablar och kameror bredvid den vackra katedralen. 

Helena Soto med sina läckerheter.

Men det är söndag och inte vilken söndag som helst utan den 6 september och val på alla nivåer i Guatemala. Tre dagar tidigare har massorna bokstavligen tvingat den förre generalen och chefen för den militära underrättelsetjänsten att avgå från presidentposten.

Det är samme Otto Perez Molina som efter att han förhört bybor under befrielsekriget lät soldaterna avrätta barn som vuxna, i synnerhet från de många Mayafolken om han inte fick ut det han ville av förhöret. Under 36 år pågick kriget och en kvarts miljon guatemalteker beräknas ha fallit offer för de olika civila- och militärdiktaturerna.

När USA-reportern Allan Nairn gjorde ett reportage i Guatemala för skandinaviska uppdragsgivare 1982, intervjuade han Otto Perez som då var armémajor från arméns antigerillastyrkor i länet Quiche. Anklagelser om att armén massakrerade bönderna och indianerna hade offentliggjorts.

– Nej, de är inte oskyldiga, eftersom de har sålt sig till gerillan, sa soldaterna. Så fungerade deras doktrin, och särskilt när det gällde Mayabefolkningen. Eftersom armén såg mayafolket som en helhet och inte individuellt, massakrerades de också kollektivt. Och det var en doktrin som USA stödde, sa Allan Nairn i en intervju i TV-programmet Democracy Now av Amy Goodman, för den guatemaltekiska armén hade kopierat USA:s syn på hur man skulle bekämpa gerillarörelser.

Reportern Allan Nairn intervjuar Otto Perez Molina i början av 1980-talet.

Otto Perez i valrörelsen i september 2007. I dag förnekar han att det pågick ett folkmord på 1980-talet.

Vi lämnar katedralen bakom oss där ärkebiskopen talar om social rättvisa och att alla bör gå och rösta i dag. Vid sidogångarna inne i katedralen har de olika helgonen sina särskilda platser. Andra präster tar emot dem som vill få välsignelse för sina begångna synder under veckan. ”Här borde dagens korrumperade kandidater begära bot och bättring i stället för alla dessa kvinnor”, kommenterar Miriam bryskt. Det är till 95 procent bara kvinnor och framför allt fattiga och kvinnor ur Mayafolket som faller på knä framför prästen och kysser hans utsträckta hand och ber till högre makter att livet ska förändras till det bättre.

För situationen i Guatemala är dramatiskt. Det är det femte fattigaste landet på den amerikanska kontinenten och klassorättvisorna är skriande. Guatemala har en djup social och ekonomisk skuld till de fyrtio procent av befolkningen som härstammar från de många Mayafolken. På landsbygden är fattigdomen hjärtskärande och det är där som ursprungsbefolkningarna återfinns, övergivna av staten. Denna å sin sida har styrts av en liten rik vit oligarki. Tillsammans med hierarkin av generaler ur de väpnade styrkorna har de utgjort den politiska ledningen i landet sedan de spanska kolonisatörerna sparkades ut från Centralamerika av general Francisco Morazans befrielsearméer. Under 36 år av väpnad resning mot militärdiktaturer massakrerades och utrotades hela indianbyar av armén. Sammanlagt beräknas 250.000 guatemalteker ha dödats 1960-1996, anklagade för att tillhöra URNG-gerillan.

 

Sjuhundra mördade kvinnor under ett år

Tillsammans med Honduras är Guatemala det centralamerikanska land där flest kvinnor mördas under namnet ”Femicidio”. Men morden blir allt brutalare och grymma. Kvinnor påträffas dygnet runt styckade och placerade i säckar. Hatet och besattheten av att eliminera kvinnan fysiskt har blivit en vardagssak i regionen. 

Carmen Reina.

  Det säger forskaren och antropologen Carmen Reina från Stiftelsen Guillermo Toriello. Han var den guatemaltekiska Revolutionens legendariske utrikesminister åren 1944-1954.

– Sedan 2011 har det genomförts cirka 3000 mord som kan karaktäriseras som femicidio. Vi förstår femicidio som ett hatmord. Det är viktigt för i regionen har vi statistik som visar att det dör mycket fler män än kvinnor. Vad är det som skiljer ett våldsamt mord från ett kvinnomord? Det är hatet mot kroppen, våldet och ursinnet som riktas mot denna. I allmänhet har kroppen utsatts för en våldtäkt, kroppen har skändats och styckats. Men angreppen mot kroppen kan inte bara förklaras med viljan att ta livet av kvinnan utan också ha utövat en tortyr som är ett sexuellt budskap. Det är en kropp som har utsatts för detta våld bara för att det är en kvinnokropp, säger hon med bitterhet i rösten. 

En muralmålning i Guatemala City som beskriver femicidio som varje år skördar 700 kvinnors liv.

I Guatemala kommer 60 procent av offren från den egna motparten, sammanlevande, män som står kvinnan nära, säger Carmen. Det är inga mord som utförs av ´Maras´ (våldsamma kriminella band, många ungdomar), även om det förekommer och antalet kvinnor som verkar inom den kriminella brottsligheten har ökat de senaste åren. Majoriteten av femicidio fortsätter vara mord som begås av det intrafamiljära.

– Vad ser i dag är att formerna för hur kvinnan drabbas är de samma som utövades mot kvinnorna under kriget (1960-1996). Tortyren mot kvinnorna och hur kroppen förstörs liknar den som användes under kriget. Historiska dokument och vittnesmål bekräftar det sexuella våldet som utövades av militären mot indiankvinnorna under kriget. Där finns även sexuellt slaveri, hembiträdesslaveri som i dag, med modernt språkbruk kallas ´Tratas de Personas´, kvinnohandel. Under kriget och under general Rios Montt avslöjades hur militära enheter hade inrättat fältbordeller.

– Vad vi då kan se är en kvinnokropp som betraktas och kan användas för att utnyttjas, användas, misshandlas och till och med likvideras. I fallet med indiankvinnorna så är det tragiskt i vilken situation de befinner sig i dag. Den väpnade konflikten, som pågick under 36 år, var i första hand en konflikt som handlade om rätten över jorden, hur bonde- och indianbefolkningen hade marginaliserats av staten. Bara två (2) procent av befolkningen i Guatemala förfogar över 60 procent av den odlingsbara jorden. Av jordegendomarna i landet är det bara fem (5) procent där kvinnan står som ägare av jorden, vilket är dramatiska siffror. Det är ännu mer dramatiskt eftersom den transnationella gruvsektorn, oljepalmsindustrin, kraftverks- och energisektorn med alla medel, lagliga som våldsamma, försöker komma över marker som idag ägs av bönderna. I motståndet mot dessa planer är det kvinnorna som går i spetsen.

Video:
https://youtu.be/6XHXlnywvLk

Kvinnorna upplever ett mångfaldigt våld, fortsätter Carmen Reina. Majoriteten av kvinnorna är kommer från något av Mayafolken och utsätts för rasism och diskrimineras eftersom majoriteten av dessa är fattiga och diskrimineras ekonomiskt. De betalas inte ens den lagstadgade minimilönen. Där finns även hembiträdena som nästan kan karaktäriseras som en kolonial kvarleva med liknande arbetsförhållanden. De arbetar 12-16 timmar per dygn hos medelklassfamiljer som i huvudsak är mestiser eller kreolska familjer som är spanjorer som fötts i Guatemala. Hembiträdena betalas inte ens minimilönen för en arbetsdag som ofta uppgår till 18 timmar per dygn.

– I maquilasindustrin (jättefabriker som återfinns i industriparker, förädlingsindustri, främst textil) med transnationellt kapital, exploateras arbetskraften på ett fruktansvärt sätt. Den förkrossande majoriteten är kvinnor. Detta ”golondrinkapital” kan flytta över en natt till ett annat land där arbetskraftens som erbjuds är ännu billigare och ännu mer exploaterad.

– Efter krigsslutet kastades ofta kvinnan ut från hemmet eller så emigrerade mannen till USA där han skaffade sig en annan kvinna som följde med tillbaka till Guatemala. Kvinnan och barnen kastades ut från det hem de varit med att bygga upp.

Mer än 100 000 guatemalteker utgör maquilasproletariatet.

La Alianza de Mujeres Rurales, Landsbygdskvinnornas Allians, är en organisation som kämpar för bondekvinnornas rättigheter där rätten till den jord de brukat också ska vara kvinnans rätt. Historiskt sett är det kvinnorna som slagits och försvarat sin jord mot dollarstinna uppköpare av jord och har, säger Carmen Reina, visat ett stort hjältemod när det handlat om att konfrontera giganterna när de vill köpa upp marken, flera kvinnor har gett sina liv i den kampen.

– Det är helt otroligt men processen för att försvara marken förvandlade kvinnorna till ett politiskt subjekt. Till skillnad mot den traditionella kvinno- och feministrörelsen har mayaindianernas, bondekvinnornas och den nya generationen av kvinnor i gemensam kamp för jorden, blivit ett överraskande fenomen. Kvinnorna är de mest framträdande och står i den första frontlinjen. Det är egentligen inget nytt för de har alltid dragit det tunga lasset. Men det patriarkala systemet har vägrat uppmärksamma dem. Kvinnorna har passerat brutit ned barriärerna, utstakat en väg men ännu är inte formerna för exkluderingen av kvinnorna eliminerad.

Hur förena kampen som leds av kvinnorna på landsbygden med den kamp mot korruption och för kvinnornas rättigheter i städerna, där situationen är helt annorlunda men där klassförtrycket och diskrimineringen av kvinnorna ändå är ett faktum? frågar jag Carmen.

– Majoriteten av oss kvinnor som utgör kvinnorörelsen i städerna kommer från medel- och småborgarklass som har en relativ medvetenhet om situationen i landet. Det uppstår motsättningar och det är naturligt eftersom det inte är en homogen rörelse. Men det finns ändå punkter som förenar oss och det är våldet mot kvinnorna, som inte bara är morden utan det jag nämnde för dig tidigare. Men där finns också rätt till en egen ekonomi och ägande. Rätten till jorden mobiliserar bondekvinnorna men inte städernas kvinnor, däremot våldet. I städerna har det byggts upp kvinnohus och det är tack vare kvinnorörelsen. Rätten att går till högre studier är obefintliga på landsbygden för allt är koncentrerat till städerna. Vi har 32 olika mayaspråk med olika kulturella, sociala och geografiska skillnader och dessvärre finns det ingen politisk vilja från regeringarna att förändra detta./.

“Partnerskap” eller USA-interventionen i Guatemala?

I början av året meddelade Obama och presidenterna för Guatemala, El Salvador och Honduras att en centralamerikansk “Marshallplan” för de tre länderna ska upprättas.

“Partnerskap för välstånd i den Nordliga Triangeln”, som den kallas kommer att kosta totalt 22 miljarder dollar, uppdelat på de tre länderna. Det är inga donationer från USA utan kostnaderna kommer att delas upp mellan de tre fattiga staterna, med visst bistånd respektive lån från internationella organ.

– Planen är en direkt intervention av USA i regionen och i den politiska kris vi genomlever i Guatemala. Mer än välstånd och assistens är det en plan för kommande megaprojekt. Planen bekräftar varför USA-ambassaden deltog aktivt i den politiska krisen, både för att klarlägga det nätverk som ”La Línea”, det vill säga den grupp som vicepresident Roxana Baldetti och den avgående president Otto Perez hade byggt för att berika sig, som för att rensa upp i den politiska administrationen och avsluta ett kapitel via de nyss avhålla valen.

Planen har fyra mål, säger Carmen Reina:

• Dynamisera den produktiva sektorn för investeringar av transnationellt kapital.
• Utveckla det mänskliga kapitalet, som inte är något annat än tillgång till billig arbetskraft.
• Skapa säkerhet och medborgartrygghet mot våldet. USA-ledd kamp mot drogkartellerna.
• Uthållighet, insyn och förtroende i regeringsarbetet. Mot korruption.

 – Dessa fyra mål har ett viktigt mål och det är att undvika migration. Förra året skandaliserades världen när den upptäckte att 100 barn tog sig helt ensamma över gränsen till USA. (Sammanlagt anlände närmare 60.000 barn och ungdomar från Centralamerika som placerades i omänskliga lagerhallar i USA).

– Många kvinnor emigrerar i dag med alla risker det innebär. De flesta kvinnorna tar preventivmedel för de räknar kallt med att våldtas under resan. Men många tar även antiretrovirala medel för att på så sätt åtminstone minska risken för att också smittas med hiv. De kvinnor som emigrerar är de med låg akademisk nivå, fattiga och stor andel indiankvinnor som har svårt att hitta ett arbete i USA.

Hon säger att Partnerskap för välstånd är en vidareutveckling av Plan Puebla Panama. Den planen invigdes av Mexikos dåvarande president Vicente Fox den 12 mars 2001. Den handlade om att knyta samma Mesoamerika, Mexiko-Panama med infrastruktur och andra projekt under USA:s ledning.

– Den nya planen har som strategiska mål som utbyggnad av elektrifiering, telekommunikationer, infrastrukturer, turism och billig arbetskraft. Vad man (USA) strävar efter är att förvandla Centralamerika till ett kontinentalt logistikcentrum där transporterna från USA till Sydamerika ska kunna flyta utan dagens problem. De vill upprätta ett energicentrum som ska samla energin som ska utvinnas i våra floder och exportera energi till Mexiko, Honduras och El Salvador.

Vid sidan av dessa mål vill USA, med de tre ländernas gillande, även upprätta ett center för produktion av tjänster och varor, ett slags jättelikt maquilascenter där den billiga arbetskraften, företrädelsevis kvinnor, ska producera varor för export. Det är en oerhörd exploatering där kvinnorna till och med i vissa fall inte har tid att gå till toaletten eller att de avskedas när de blir gravida.

De tre presidenterna i februari 2015; Otto Perez (Guatemala), Juan Orlando Hernandez (Honduras) och Salvador Cerén Sanchez (El Salvador) med USA som håller i dirigentpinnen.

USA gav tummen ner för Baldizon för han stimulerade utländska investeringar, inte från USA utan från Kina och Ryssland. Tillräckliga problem har USA efter att Nicaragua öppnat landet för det största megaprojektet på den amerikanska kontinenten just nu, byggandet av en interoceanisk kanal från Atlanten till Stilla Havet som beställts av en kinesisk magnat med förbindelser så klart med regeringen i Peking men även med investeringar i mindre projekt av ryssarna. Daniel Ortega har skickligt spelat på de geostrategiska motsättningarna och kan med kanalbygget, som blir 40 procent än den nu breddade Panamakanalen, lyfta Nicaragua ur fattigdomen under de kommande 20 åren.

”Jag röstar inte”! 

Mellan den 20 april och den 3 september, då den sittande presidenten Otto Perez Molina valde att avgå, samlades på Författningstorget, med sin koloniala vackra arkitektur, hundratusentals guatemalteker för att säga stopp för korruptionen i Guatemala. De krävde också president Perez´ avgång. Han avgick tre dagar innan valet och på valdagen är det bara en lugn kommers som pågår på det stora torget.

Men inte riktigt. Framför presidentpalatsets port har en grupp samlats som skanderar i rim på spanska som är svårt att översätta till svenska: ”Med dessa kandidater fortsätter protesterna lång tid framöver”! Flera av gruppen på ett 20-tal personer har en tejplapp klistrad på munnen med texten: ”YO NO VOTO”!, jag röstar inte. Så sa 20-25 procent av de röstberättigade bara en vecka innan valet.

Mauricio Jose Chaulón Velez

Mauricio Jose Chaulón Velez är ett av språkrören för de två stora massrörelser som uppstod i april i år; ”Det Andra Guatemala” och ”Unionen av Motstånds- och Medborgarkollektiv i Guatemala”.

– Vi inledde arbetet den 20 april med mindre torgmöten. Men de blev en verklig katalysator och en tändande gnista bland folk. Under 20 veckor har rörelsen växt och riktar sig inte enbart mot korruptionen utan mot ett politiskt system som är uttjänat, säger Mauricio Chaulón.

Video:
https://youtu.be/O0uX88U1Wm8

Han uppger att 60-70 procent av de kandidater som denna dag har ställt upp i valen till kommuner, parlament och presidentposten har varit eller är delar av det bestående korrumperade systemet i Guatemala. Många av dem finansierar sina valkampanjer med pengar från den organiserade brottsligheten, främst narkotikakartellerna som förfogar över miljarder dollar.

– Sedan 1954 (då en militär CIA-expedition invaderade Guatemala och störtade den progressive president Jacobo Arbenz) befinner sig landet i en process som gör befolkningen allt fattigare. Det är en ekonomisk elit som har regerat Guatemala under de senaste 60 åren och vad vi i dag ser är att samma politiker ska ”återanvändas”. Därför förkastar vi det nuvarande valsystemet för det utgör också en del av korruptionen, fortsätter Chaulón. 

"Jag ger inte min röst till detta nedriga system"! står det på plakatet framför presidentpalatset.

FN:s internationella kommission mot straffriheten, CICI, anlände till Guatemala för flera år sedan på begäran av den förre presidenten. Motivet var att det egna rättssystemet var så korrumperat, som Chaulón säger, att det inte kunde eller ville gå till botten med korruptionen. CICI finansieras av USA och EU och som chef för CICI i Guatemala utsågs den modige colombianske före detta domaren Ivan Velazquez. På hans meritlista som ledamot av Colombias Högsta Domstol står domsluten mot ett nära hundratal politiker som alla tillhör den förre presidenten Alvaro Uribes närmaste krets.

Ivan Velasquez, CICIG.

De dömdes till fängelsestraff för att ha stött eller backats upp i valkampanjerna av de paramilitära dödsskvadronerna. Uribe, som öppet uttrycker sitt förakt mot Velazquez, försökte flera gånger gillra bokstavliga fällor mot den man som skulle bli Guatemalas mest populära person. Velazquez avlyssnades av den hemliga politiska polisen och en specialagent förkläddes till servitris som under HD-förhandlingarna serverade kaffe till domarna medan de debatterade mål där Uribe var inblandad. ”Colombias Mata Hari” spelade in debatterna och är nu dömd till åtta års fängelse.

 

I Guatemala gick Velazquez in för sin uppgift med samma frenesi som i Colombia och inledde förhör först mot vicepresident Roxana Baldetti och två månader senare lyckades han få det guatemaltekiska åklagarämbetet och kongressen att förhöra president Otto Perez. Nu sitter Baldetti och Perez i fängelset, anklagade för att via särskilda tullavgifter ha tillägnat sig miljoner dollar.

– Vi var redan från början positiva till att CICI installerades i Guatemala eftersom landets rättssystem var ruttet och korrumperat. Under årens gång har åklagarämbetet rensats och förstärkts och har tillsammans med CICI gjort ett hedervärt arbete, intygar Chaulón.

Vilken roll har USA-ambassaden spelat under krisen, frågar jag honom.

– Det är en komplicerad roll. Historiskt sett har den alltid spelat på sina egna intressen. 1954 var de ansvariga för störtandet av president Jacobo Arbenz och den guatemaltekiska revolutionen. Ambassadens roll under det kalla kriget och det 36 år långa inbördeskriget (1960-1996) var också förkastlig. Under en viss etapp av massmobiliseringen i år försökte ambassaden leda in rörelsen in på ett stickspår, men lyckades inte stoppa protesterna. Vi påtalade att ambassaden inte ska intervenera i angelägenheter som är Guatemalas.

Men, tillägger Chaulón, ambassaden fortsätter att legitimera ett valsystem, politiker och statstjänstemän som är korrumperade. Han säger att State Departement är professionella i att utnyttja motsättningar inom den härskande klassen för att flytta fram sina egna positioner i landet. Kanske också att Otto Perez avgång var ett resultat av det spelet?

– Jag tror att det finns flera anledningar till att både vicepresidenten som president Perez avgick. Regeringen Perez Molina hade börjat falla samman. Fem ministrar med rötterna hos arbetsgivarföreningen i Guatemala lämnade sina ministerier tio dagar innan valet och vände Perez ryggen. Perez blev allt mer ensam men vad som är intressant är frågan; vilka överenskommelser och pakter slöt han och med vem slöt han dem för att lämna presidentposten? På detta ska vi lägga den landsomfattande protesten den 27 augusti som blev historisk för till den anslöt sig också arbetsgivarsidan. Över en halv miljon guatemalteker deltog i protesterna och här, på Författningstorget, var vi 150.000 framför presidentpalatset där vi står nu. Styrkeförhållandena förändrades till folkets fördel.

Redan i februari 2015, då USA:s vicepresident Joe Biden besökte Guatemala, visade han var "skåpet skulle stå"!

Chaulón menar att det råder inget tvivel om att USA-ambassaden hade ett finger med och helt enkelt sa till Perez; ”avgå, du har inget annat alternativ”!

– Men vi vet att det pågick ett maktspel för att legitimera detta val som genomförs i dag. Vad vi inte vet är vilka överenskommelser som har slutits mellan den reella makten (läs USA, arbetsgivare och ekonomisk maktelit) och de två kandidater som har fått mest röster och som ska tävla i en andra valomgång den 25 oktober. Det är en farlig legitimering för vinnarna tillhör samma politiska klass som har varit bunden till den hittillsvarande politiska korrumperade makten. Vad USA-ambassaden oroar sig för är att den indignerade massrörelsen ska förändras till en revolutionär förvandling. Vad ambassaden vill är enbart en ”upprensning på bordet”, utan risk för strukturella förvandlingar av Guatemala.

Men det föreligger knappast någon risk för revolutionära förvandlingar efter att valresultatet presenterades på söndagskvällen en 6 september. Den guatemaltekiska vänstern och det som återstår av den forna URNG-gerillan, fick sammanlagt elva av 158 mandat till kongressen. Valdeltagandet blev ett av de högsta sedan krigsslutet 1996. Segrade i presidentvalet gjorde Jimmy Morales, en komediant som fick nära 24 procent. Han backas upp FNC-partiet som utgörs av före detta militärer som deltog i utrotningskriget mot gerillan och har blod på händerna, en fanatisk antikommunistisk gruppering.

På andra plats kom socialdemokratiska Sandra Torres medan favoriten, Manuel Baldizon, kom på tredje plats med några tusen färre röster än Torres.

– Men oavsett vem som går in i palatset bakom oss den 14 januari 2016, kommer vi att ha presidenten och regeringen under luppen och omedelbart utlysa nya protester om oegentligheter uppstår. För vad som har ägt rum under 2015 är historiskt, även om vi inte har lyckats skapa den sociala förändring vi har eftersträvat så har den sociala medvetenheten väckts och det är ett stort steg framåt, sammanfattar Mauricio Chaulón.

Manuel Baldizón, favorit i valet men han accepterades inte av USA-ambassaden för att ha släppt in ryskt gruvkapital i länet Peten i norra Guatemala.

Kina, Ryssland och narkotikadollar

Silvia Ariol.

Silvia Arioli var en av 4.000 valobservatörer som NGO-gruppen Accion Democratica hade utplacerade över hela Guatemala den 6 september. Den 23-åriga universitetsstuderanden är en typisk representant för den uppvaknande unga generationen, ofta från medelklassen som deltagit i protesterna mot korruptionen. Hon säger att valet hittills har gått lugnt till, inga oegentligheter har rapporterats där vi står nästan mitt i huvudstadens historiska centrum. Men här bor inte överklassen, snarare undre medelklass och vallokalerna är bord som står spridda runtom högskolestadiet för pojkar. Valurnorna är genomskinliga plastpåsar som avslöjar om det läggs två eller flera valsedlar i.

När vi frågar henne om Manuel Baldizon och hur det är möjligt att han kunde spendera tre gånger den tillåtna summan pengar som vallagen stipulerar i sin valkampanj, säger hon nästan uppgivet:

– Det är något som verkligen indignerar oss. Vi hade tagit för givet att det Hösta Centrala Valrådet skulle fatta beslutet att underkänna Baldizons deltagande. Men med 3 röster mot 2 röstades kravet ner. Det är ett solklart korruptionsbrott.

Hur ska då Guatemala kunna förändras om det samma politiker som ställer upp och som förfogar över gigantiska summor i sina valkampanjer?

– Det är viktigt att så många som möjligt går och röstar för att förändra politiken som har. . .  hon tvekar lite om hon ska våga säga vad hon verkligen tänker, med tanke på att hon är valobservatör, men säger ändå; utsatt oss för så mycket negativt.

Men de 16 kandidater som ställer upp är ju gamla ”välkända” politikerkort, invänder Flamman.

– Jag tror att garantin för att det inte ska fortsätta som hittills är att alla vaknar och ser vad som händer.

Video:
https://youtu.be/MqJEXTVVgis

Manuel Baldizon är advokaten, hotellmagnaten och miljonären som 2008 bröt sig ur Guatemalas socialdemokratiska parti UNE, Hoppets Nationella Enhet, som det pompöst har döpts till och bildade partiet Lider, Den Förnyade Demokratin. I presidentvalet 2011 stod valet mellan han och Otto Perez. Den guatemaltekiska arbetsgivarföreningen hade bestämt sig för Perez och så blev det. Den förkrossande folkmajoriteten stod utan alternativ trots att Rigoberta Menchu, mayaindian och världskändis efter att ha fått Nobels fredspris 1992, ställde upp för Breda Fronten. Denna bestod av Menchus eget parti Winaq och de två före detta gerillarörelserna URNG och ANN. Men Menchu fick bara 3,27 procent i presidentvalet. Det krävs mer än att framhävda sitt etniska ursprung eller tidigare revolutionära historiska bakgrund för att vinna ett politiskt val, oavsett om tillhör Mayafolket och 40 procent talar ett annat språk än spanska.

Komikern och populisten Jimmy Morales backades upp av de militära sektorer som under det 36-åriga inbördeskriget var ansvariga för mer än 250 000 guatemalaners död. "För ett lyckligt och odödligt (sic!) Guatemala".

På kvällen är det röstsammanräkning och den politiska bomben är ett faktum. Jimmy Morales, TV-komikern har vunnit med 23,9 procent. Som tvåa kommer Baldizon, men efter midnatt pendlar vågen över för hans före detta partikamrat från UNE, Sandra Torres, före det maka till den förre presidenten Alvaro Colon. Händelsen beskriver väl hur familjer hos det övre borgerskapet också tillhör den snäva krets av politiker som lett de flesta av Guatemalas regeringar. Baldizon visar sig inte på en vecka, förkrossad efter att ha tagit för givet att han skulle vinna valet. Reklaminslagen i TV, radio och överallt i det guatemaltekiska samhället har dominerats fullständigt av den 45-årige politikern som ser ut som en vattenkammad slipsburen nordamerikansk banktjänsteman. Kontrasten är total i detta land av mayaindianer. Men det bevisar också att människorna har ett eget förstånd, trots bombardemangen från valkampanjerna som numera är svåra att skilja mellan eftersom budskapen är identiska trots att alla framhävdar att de är för ”förändringar” men säger inte vad som ska förändras.

Baldizon utpekades redan i valkampanjen 2011 för att ha tagit emot pengar från drogkartellerna som behöver Guatemala och Centralamerika som en korridor för kokainet från Colombia till USA. Men det finns en annan sida som få har tagit upp i valkampanjen.

Fotnot:

I den andra valomgången den 26 oktober (2015) vann Jimmy Morales överlägset mot Sandra Torres. De mest reaktionära och militaristiska krafterna har än en gång tagit ett strakt grepp om samhällsutvecklingen i detta centralamerikanska land.

Intervjuer under vår reportageresa i september 2015:

Las heroicas mujeres en la Resistencia en La Puya en contra el proyecto minero estadounidense.

Videos-reportajes-entrevistas del mes de septiembre de 2015:
La Resistencia contra la minera gringa en La Puya

LA PUYA / 2015-09-08 / Reportaje y entrevistas con representantes de la Resistencia como ha sido la lucha para resistir la explotación de oro y plata del proyecto minero PROGRESO VII DERIVADA mina El Tambor de la empresa norteamericana Kappes Kassiday & Associates KCA – EXMINGUA.

Video: https://dai.ly/x973488

La revolución de 1944 y la intervención de la CIA de 1954
Entrevista con GUSTAVO GUZMÁN BÖCKLER, profesor universitario e historiador.

VIDEO: https://dai.ly/x973484

CARMEN REINA, licenciada e investigadora social:
“Los gringos pasaron la factura a Otto Pérez por dejar entrar a los rusos con capital minero”

• “Sepan medir los riesgos, porque CICI es manejado por intereses norteamericanos y depende a qué corrupto va a investigar”
• “Es casi seguro que la embajada norteamericana fue quien apoyó a la CICI(G) y tuvo pruebas ahí.

Video: https://dai.ly/x97348m

Elecciones o NO en Guatemala, ¿al servicio a quienes?
Entrevista a MAURICO JOSÉ CHAULÓN VÉLEZ del Movimiento La Otra Guatemala y La Unión de Colectivos de Resistencia Ciudadana. Habla sobre el trabajo de masas desde el 20 de abril hasta el día de las elecciones, el 6 de septiembre. ¿Qué pasará ahora?

Video: https://dai.ly/x97348g

“La mano peluda” del Departamento de Estado
Entrevista al psicólogo y articulista MARCELO COLUSSI sobre las estrategias del Departamento de Estado en Guatemala y América Latina.



“Lo que tenemos hoy es que ese modelo de Estado llegó a un tope”
Entrevista con NERY VILLATORO, investigador social ligado a la Universidad de San Carlos en la Ciudad de Guatemala.
“Muchos de los militares de la inteligencia fueron que constituyeron de las redes criminales que son fuertemente relacionadas con los sectores del Poder Económico tradicional. Otto Pérez Molina fue un jefe militar operativo de la contrainsurgencia”.

VIDEO: https://dai.ly/x97348k

Elecciones en medio de la crisis política
Entrevista a SILVIA ARIOLI, observadora de la Acción Ciudanía en las elecciones en Guatemala.
“El narcotráfico en América Latina ha expandido tanto. El hecho que ellos financien a los partidos políticos quiere decir que son ellos realmente que nos gobiernan”.
https://youtu.be/MqJEXTVVgis