GUATEMALA: Kvinnornas motstånd mot USA-gruvans arsenik och stöld av vattnet

I snart fyra år har kvinnorna i La Puya gjort motstånd mot USA-bolagets rov- och gruvdrift.

GUATEMALA:

Kvinnornas motstånd mot USA-gruvans arsenik och stöld av vattnet

Flammans medarbetare i Latinamerika Dick och Miriam Emanuelsson har rest till en by på Guatemalas landsbygd som sedan snart fyra år gör motstånd mot utvinning av guld, en process som förgiftar vatten och djur. Kvinnorna håller i taktpinnen.

Reportaget publicerat i Flamman i pdf-format:

Av Dick och Miriam Emanuelsson

LA PUYA / GUATEMALA / 2015-09-08 / Det första vi ser när vi närmar oss Motståndslägret är fem polispiketer med tungt beväpnade poliser i kamouflageuniform, som beredda för krig. Deras blickar synar oss grundligt när vi passerar. Men vi stoppas inte. Det är uppenbart att utländska medier inte är välkomna.

Bara 30-40 meter längre ner i den vackra lunden av träd reser sig Motståndslägret mot gruvprojektet El Tambor. Bergen gör en vacker inramning. Hettan står still. Nya blickar som synar oss men de är inte fientliga.

Motståndslägret är beläget mellan de två kommunerna San José del Golfo och San Pedro Ayampuc, cirka 50 kilometer utanför huvudstaden. Målsättningen sedan mars 2012 är att stoppa gruvprojektet “El Tambor”-Progreso VII. USA-bolaget Kappes Kassiday&Associates, KCA, har fått en koncession på 25 år för att utvinna i första hand guld. Men jänkarna är också intresserade av silver.

Projektet omfattar 20 kvadratkilometer och från Motståndslägrets centrum ser vi hur grävskoporna reducerar de vackra bergen till ett minimum. Enbart i huvudstadslänet har tillstånd för 15 koncessioner utfärdats av landets kongress. Det här är vad som kallas för ”Gruvlokomotivets” tidsanda. Canadensiska, australienska eller enormt kapitalstarka gruvimperium från USA övertygar nationella myndigheter med hjälp av de gröna sedlarna för att komma över koncessioner till ett billigt pris. Länders gruvresurser köps upp men få politiker tänker på de ödesdigra miljökonsekvenserna eller att ta ut ett reellt värde på ädelmetallerna.

Ständigt på plats och på vakt i tjänst hos USA-bolaget.

Felicia Moralles och Kareka Castellanos utstrålar självsäkerhet och beslutsamhet när de möter oss med blicken. Sedan den 2 mars 2012 har de två kvinnorna deltagit i motståndet mot gruvbrytningen. Kvinnornas motstånd har rönt uppmärksamhet, inte bara i Guatemala utan i Latinamerika, USA och Europa.

Men mot en mäktig fiende som gruvnäringen och dess allierade inom statsapparaten är oddsen inte alltid de bästa. Kampen skördar ofta offer. Den 13 juni samma år som det fredliga motståndet inleddes, genomförde okända män på motorcykel ett attentat mot Yolanda Oqueli, ett av språkrören för motståndet. Två kulor trängde in i hennes kropp som hon fortfarande bär på. Men det var inget blint attentat. Två dagar tidigare hade Yolanda och andra ledare för det fredliga motståndet överlämnat en protestskrivelse till åklagarämbetet. I den punktade de

upp både hoten de hade utsatts för som kraven från befolkningen mot gruvprojektet. Attentatet fördömdes av Amnesty International som krävde att den guatemalanska regeringen skulle utreda attentatet och ställa de ansvariga inför rätta. Människorättsorganisationen krävde även att myndigheterna skulle rådgöra med byarnas invånare som både Guatemalas kommunallag och internationell rätt kräver för att socialisera gruvprojektet eller avslå det samma.

 

Felicia Moralles.

Runtomkring oss ser vi kvinnor och ett par män som under 24 timmar gör sitt ”skift” i ett rullande schema. Sammanlagt är det cirka två tusen personer som aktivt deltar i kampen för att stoppa gruvdriften i ”La Puya”, som byn heter och där Motståndslägret mot gruvdriften har sitt centrum. Totalt finns 40.000 familjer bosatta i de två kommunerna som drabbas av gruvprojektet.

– Det har varit en hård tid. Men med Guds hjälp hoppas och tror vi att kampen har varit både nödvändig och kommer att ge utdelning, säger Felicia. Vår målsättning är att gruvbolaget drar sig ur projektet. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta men vi är övertygade att vi kommer att segra i slutändan.

Under två år lyckades motståndet hålla stånd mot gruvbolaget. Men den 23 maj 2014 kom de jättelika lastbilarna eskorterade av hundratals kravallutrustade poliser. USA-företaget inledde utvinningen av guld.

– De kom med hela sin ”arsenal”. Vi överfölls brutalt och vi kunde inte förhindra att de inledde gruvdriften, tillägger Felicia utan att blinka.

Bakom henne står en alldeles ny predikstol. Bilder på den nye progressive argentinske påven och El Salvadors mördade ärkebiskop Arnulfo Romero sitter uppsatta som ett bevis för att de inte är ensamma. Varje vecka kommer en utländsk präst och håller mässa. Den lokale prästen har inte samma mod och är en del av den lokala maktelit som med borgmästaren i spetsen har sagt ja till gruvprojektet.

En äldre skadad man tas hand om av brandkåren och ambulanspersonal. Mannen blev offer för kravallpolisens brutalitet den 24 maj 2014 då den bröt upp den fredliga blockaden.

En ung kvinna som slogs blodig av kravallpolisen den 24 maj 2014 då gruvbolaget anlände med hundratals tungt beväpnade poliser som bröt upp den fredliga blockaden.

Det är varmt och denna del av Guatemala ingår i vad som kallas för ”Torkans bälte”. Centralamerika genomgår en av sina värsta torkperioder och skörden är förlorad i de flesta av de fem centralamerikanska länderna. Det är bara fnöske kvar av majskolvarna i en region där majs är basfödan vid sidan av bönor och ris. Gruvbrytningen kräver enorma kvantiteter av vatten i en region som alltså lider av torka. Utsläppen av arsenik och cyanid är också direkta hot mot människorna hela livsexistens.

– Gruvbolagen genomför en total destruktion av planeten. De förgiftar vattnet och gör slut på vattenintäkterna. Här har flera djupa källor torkat ur. Djuren dör för det finns inget vatten dit djuren alltid har sökt sig. Men djuren dör också när de tar sig in på gruvområdet där bolaget har dammat upp avfallsvattnet som är giftigt. Gamar och andra fåglar ser dammarna och tror att det är vanligt vatten men det är giftigt.

 

Det är bara fnöske kvar av det som skulle bli majskolvar. Torkan slår skoningslöst i Centralamerika och när gruvbolagen tar allt vatten skapar de grunden för sjukdomar, undernäring och död.

Felicia säger att den ”naturliga halten av arsenik” i vattnet var 0,8% per liter vatten innan gruvdriften inleddes. Men vattnet i spilldammarna har i dag en halt av 48 %, uppger Felicia.

Myndigheterna reaktion är att vattnet redan var förgiftat och att det inte spelar någon roll om halten arsenik ökar så dramatiskt. Gruvprojektets konstruktion (inte exploatering) överklagades förra året och i mitten av juli i år gav en lokal domare order om att stoppa gruvkonstruktionen. Men via andra korrumperade aktörer inom Guatemalas rättssystem kunde USA-bolaget fortsätta både konstruktionen av nya byggnader som själva gruvexploateringen.

– Det är en hel kedja av korruption, sammanfattar Felicia.

Utredningen om miljökonsekvenserna följer samma spår. Byråkrater inom statsapparaten är lättköpta av gruvbolag som förfogar över ekonomiska medel som ofta är större än årsbudgeten i de fattiga staterna. Och i ett land som Guatemala, där självaste presidenten är högsta hönset i en omfattande korruptionsskandal inom tullverket där 130 miljoner dollar gått in i hans och vicepresidentens fickor, bekräftar denna bild.

Efter 1,5 år av gruvdrift finns det fortfarande inga spår av gifterna på människorna eller barnen som ofta leker vid vattendragen. Men när det giftiga spillvattnet filtreras i grundvattnet är risken uppenbar.

– Detta kommer att via bifloder gå ut i Rio Motagua som i sin tur har sitt utlopp i Puerto Barrios i Karibien. Under den långa färden mot Karibien drabbas en mängd byar, städer men också hela fiskebeståndet som är livsfödan för tusentals familjer.

Kareka Castellanos och till höger, Blanca Pereira.

Kareka Castellanos´ gråsprångda hår blänker när solstrålarna tränger ner genom trädkronorna. Hon förbannar den sittande borgmästaren som godkänt gruvprojektet utan att befolkningen fått säga sitt. I flera opinionsundersökningar har en majoritet på cirka 65 procent sagt nej till gruvbrytningen. När vi gör reportaget i La Puya har det gått två dagar sedan Guatemala genomfört val.

– Borgmästaren ”bussade” massor av folk från andra byar som kom och röstade. Gruvbolaget investerade pengar i borgmästaren, det är det klassiska i lokala konflikter som vår. Nu säger myndigheterna att valresultatet måste respekteras. Men hur ska vi göra det när valfusket är uppenbart. Motståndskommitténs borgmästarkandidat kom på andra plats och hade vunnit lätt om valet hade gått hederligt till, säger hon och hennes indianska drag i ansiktet uttrycker vrede.

För Kareka är vattnet också det stora problemet. Var tredje dag pumpas vattnet till hushållen under 90 minuter i hennes by. Det gäller ett ransorera denna mängd under de kommande tre dagarna. Gruvbolaget har borrat djupt för att få tillgång till de stora mängder vatten det behöver för att bryta och filtrera bergsmassorna för att utvinna guldet.

– Detta vatten tillhör naturligtvis också de vattenkällor som befolkningen behöver för sin existens.

Miriam bär kamera och stativ uppför de uttorkade majsodlingarna.

– Här har vi både gråtit skrattat som dansat, men mest har vi gråtit, säger Maria Palencia som dock skrattar vid berättelsen.

Bakom henne reser sig röken från en ”fogón”, den av lera byggda eldstaden där bönorna puttrar och tortillan värms.

– När de kom den 24 maj förra året så besköt de oss med tårgasgranater, de slog oss med trädgrenar. Många skadades, säger hon och pekar på en affisch som föreställer den brutala attacken.

* Men ni ser inte ut som ”terrorister”.

– Neeeeej! Säger de tre och skrattar. Kampen har hela tiden förts med fredliga medel. Det är den andra sidan, gruvbolaget, som har tagit till våld, säger Blanca. Marta och jag stod på vägen och höll  varandra i händerna och deras svar blev att beskjuta oss med tårgasgranater mot våra ben. Här, säger Blanca och pekar på vad, slog en granat in.

– En vännina slogs blodig i huvudet. Många skadades av de mer än 200 poliserna, tillägger Marta.

Nästan alla kvinnor uppger att deras män arbetar som bönder under dagen. Efter sitt arbetspass kommer de till motståndslägret. Många stannar och ersätter kvinnorna som tar över hemsysslorna med barn och hushåll. Bönorna luktar provocerande gott och doften sprider sig runt lägret.

– Lägret och motståndet har fört oss samman. Tidigare kände vi inte varandra men nu, när vi är organiserade, är det en helt annan situation. Lägret är en organisatorisk och social referenspunkt och byarna har kommit mycket närmare varandra, menar Blanca.

”Vi ger oss inte”. . . För vår värdighet, totalt avstånd från gruvbrytning”! står det på muren i Motståndslägrets toaletter.

Men befolkningen har, på grund av gruvprojektet, splittrats. I ett samhälle som det guatemaltekiska, där arbetslösheten eller deltidsarbetslösheten omfattar miljoner, är ett skiftarbete sex dagar i veckan 12 timmar per dag värt guld. De 72 timmarnas arbete per vecka betalas med cirka 8000 kronor i månaden i ett land där minimilönen ligger på drygt 300 dollar.

– Maken står mot hustrun, eller sonen mot resten av familjen. Gruvbolaget skänker en säck med majs för att vinna befolkningen. Det uppträder som de nya kolonialherrarna, menar Maria.

Vi går upp för en av kullarna för att få en bättre utsikt över gruvlägret. Videokameran zoomar in gruvkrossen som smular sönder stenar som går uppför ett band och som sedan smulas sönder för att filtrera ut guldet.

Carmelo Diaz är en av männen som har skift denna dag och han pekar ut där gruvbolaget gräver ut en damm där spillvattnet ska samlas.

– Vår oro är att gifterna ska filtreras via grundvattnet och spridas i floden längre ner i dalen där byarna och människorna återfinns. Myndigheterna och bolaget försäkrar att detta inte ska ske men vi litar inte på dem, säger Carmelo.

Erfarenheterna från Ecuador och 20 års utvinning av olja av Chevron-Texaco bekräftar Carmelos oro. Oljebolaget efterlämnade sig nästan 1000 ”bassänger” med övergiven spillolja i den ecuadorianska delen av Amazonas. Olja och gas sipprar fram när man gräver i närheten av dessa bassänger och människorna som dricker vatten insjuknar, barn föds med deformerade kroppsdelar.

 

Sakta reducerades bergen i USA-bolagets grävande efter guld.

 

– Vad en gruva av El Tambors storlek förbrukar av vatten under två timmar konsumerar en trebarnsfamilj under 22 år. Där ser du proportionerna och motivet till varför vi gör motstånd mot gruvprojektet.

Det säger Wilma Carrera och Luis Diaz Lopez, två av Motståndsfrontens förgrundsgestalter. Vi pratar med dem från byn La Choleña, belägen på en höjd på den andra sidan av gruvprojektet. Det är hisnande vackert och härifrån ser vi ännu bättre hur grävmaskinerna reducerar bergen. Lastbilarna transporterar materialet till ”kvarnen” där guldet separeras. Vi står på bergskammen i ett majsfält som är fullständigt förbränt. ”Majskolvarna” har förtvinat och kvar är bara några gula brända blad.

Wilma och Luis andas en verklig oro för framtiden för dussintals av byarna i området odlar majs, bönor och har boskap för den egna överlevnaden och självhushåll.

– Om vattnet förgiftas, hur ska då människor och djur överleva, konstaterar Wilma.

– Förgiftningen är för tusentals år, tillägger Luis. Regeringen ger tillstånd för koncessionerna och får en liten ersättning medan befolkningen får betala konsekvenserna.

 

Wilma Carrera, ett av Motståndsfrontens språkrör.

Vikten av att motståndet fortsätter kan inte nog understrykas, menar de bägge. Varje skiftlag vid La Puya utgörs av cirka 24 personer. Men när gruvbolaget vill föra in tunga maskiner, mobiliserar Motstådnsfronten på kort tid upp till tusen personer.

– De 4-5 polispatrullerna som finns på plats vid La Puya kan naturligtvis inte göra något mot så många människor och ringer då efter förstärkning. Deras befäl skickar 300-400 kravallutrustade poliser och 600-1000 vanliga poliser för att slå ned vår blockad som bara är en helt fredlig protest.

När USA-bolaget ville köpa marken sa det att det skulle använda marken för

Luis Diaz.

att plantera apelsinträd. Markägarna sa ja och på så sätt inleddes processen som slutade i gruvdrift 24 timmar dygnet runt.

– Plantager?! Lögn och förbannad dikt. Några möten med befolkningen har inte genomförts, som lagen säger. ”Nej, vi ska inte utvinna guld”, sa de. Se själv hur grävmaskinerna planerar ut bergen och hur de opererar och maler ner malmen i ”Kvarnen”! dundrar Luis som är indignerad. Det (bolaget) betalar och myndigheterna tystnar. Det finns de som korrumperar och de som är korrumperade. Så enkelt är det.

Robert Morang, expert på miljökonsekvenserna i gruvbrytning sa, efter att han läst rapporten om miljökonsekvenserna för gruvprojektet El Tambor, att ”det var den sämsta rapporten han hade läst någonsin under sina 40 år som konsult i världsmåttstock”, säger Wilma.

– Vår hållning som civilbefolkning är att livet kan vi inte förhandla om, inte heller vattnet kan vara till salu för det är livets själva källa. Gruvbrytningen har inga som helst fördelar, varken för oss eller för landet i sin helhet.

Text: Dick Emanuelsson

Foto: Miriam Emanuelsson

En spilldamm grävs för att förvara det giftiga vattnet som av alla internationella erfarenheter kommer att filtreras ned i grundvattnet med sina gifter av arsenik.

Gruvbolaget Kappes, Cassiday & Associates (KCA)

KCA är företaget som opererar i de två kommunerna San José del Golfo och San Pedro Ayampuc. Det är ett USA-företag med högkvarteret i Reno, Nevada. Tillstånd för prospekterings och gruvdrift godkändes den 24 november 2011. Företaget är specialiserat på utvinning av guld och silver och opererar i Bolivia, Mexiko, Chile, Guatemala, Indonesien och Turkiet. 

”Ja till Livet, Nej till Gruvbrytning”! står det på vattentanken i Motståndslägret.

Världens tio största gruvföretag som utvinner guld

På 35:e plats i världen och med en uppskattad förmögenhet på 17,4 miljarder dollar (ca 145 miljarder sv/kr) återfinns Iris Fontbona, änka efter kroatättlingen och gruv- och industrimagnaten Andróniko Luksic.

– Den chilenska staten ger miljarder dollar i stimulanser till företagsgruppen Luzi som ökade sitt kapital med åtta miljarder dollar på ett år och. I våra beräkningar visade det sig att enbart vinsterna från detta företag skulle kunna finansiera utbildningen kostnadsfritt för 500.000 studenter, på universitets- och gymnasienivå under fem år, sa Camilla Vallejo, studentledare och nu ledamot av Chiles parlament för kommunistpartiet i en intervju till Flamman för två år sedan.

I en annan intervju för chilenska CNN sa universitetsprofessorn Marcel Claude att “Chile (läs regeringen) tar sig friheten att skänka 25 miljarder dollar per år till de multinationella bolagen som opererar inom gruvsektorn för att dessa ska kunna generera vinster. Men de har inte 20.000 dollar som det kostar att utbilda en student under fem år på universitetet”.

Det är denna nyliberala modell som ligger till grund för hur de transnationella giganterna inom gruvsektorn bokstavligen skär guld med täljkniv medan de fattiga förvägras den mänskliga rättigheten till en bra och gratis utbildning och hälsovård.

Nedanstående företag är de ledande i världen i utvinningen av guld:

1. Barrick Gold (Canada). Utvann 194,4 ton år 2014. Opererar i Argentina, Australien, Cadana, Chile, Dominikanska Republiken, Papa Nya Guinea, Peru, Saudiarabien, USA och Zambia.

2. Newmont Mining (USA). 150,7 toneladas. Opererar i Nord- och Sydamerika, Asien, Australien och Afrika.

3. AngloGold Ashanti (Sydafrika). 138 ton. Företaget har 20 gruvor i ett 10-tal länder.

4. Goldcorp (Canada). 89,3 toneladas. Bolaget opererar med gruvor i Canda, Mexiko och Centralamerika.

5. Kinross Gold (Canda). 82,2 toneladas. Opererar i Brasilien, Chile, Ghana, Mauritanien, Ryssland och USA.

6. Newcrest Mining (Australien). 72,4 ton. Opererar i fyra länder.

7. Navoi Mining and Metallurgical Combinat (Uzbekistán). 73 ton.

8. Gold Fields (Sydafrika). 63,6 ton. Opererar i Australien, Ghana, Peru och Sydafrika.

9. Polyus Gold International (Ryssland). 52,8 ton. Polyus är det viktigaste företaget inom guldbranschen med 67 miljoner onzas i guldreserver.

10. Sibanye Gold (Sydafrika). 49,4 ton.

Dick Emanuelsson

Källa: GoldInvestingNews

I Guatemala tillhör en förkrossande majoritet de olika Mayafolken.

Landsfakta Guatemala

Yta: 108,890 km² (Sverige: 454.000).

Gränsar till: Belize, El Salvador, Honduras, Mexiko.

Statsskick: Republik, självständigt 15 september 1821.

Befolkning: 16 miljoner (2014), varav 70 procent tillhör de olika indianfolken, främst mayaindianerna.

President: Otto Perez valdes 2011 men avgick två dagar innan presidentvalet den 3 september 2015. Ersattes dagen efter av Alejandro Maldonado, 79. Maldonado tillsattes som vicepresident den 8 maj efter att dåvarande vicepresident Roxana Baldetti tvingades avgå efter att anklagats för korruption. I augusti fängslades Baldetti. Även Otto Perez är i dag fängslad i samma korruptionsskandal. I den första valomgången den 6 september 2015 vann Jimmy Morales från FNC med 24 procent. Den andra valomgången äger rum den 25 oktober.

Minimilön 2015: 2394 quetzales eller 6241 sv/kr.

Extrem fattigdom: 29,6 %.

Inkomst per capita: 3148 USD. (26 244 sv/kr/år).

Nödvändiga basvaror: För en 5-barnsfamilj behövs inkomster på 6214 quetzales eller 6855 sv/kr/mån för att kunna leva med ett minimum av anständighet.

Barnadödlighet 2015: 0-11 månader: 76/1000 födda.

Mödradödlighet 2015: 77/100.000 födslar.

Analfabetism 2015: Den minskade till 14,5 %. På landsbygden och i de fattiga områdena i städerna ligger den på 20-30 %.